Ida, 24 – Göteborg, Sweden

Jag är helt tagen av detta märkliga och fantastiska SKAM-universum. För varje säsong har serien vuxit och blivit mer och mer hel, i takt med att jag själv fått relatera, reflektera och reagera på allt det som sker. Sanas berättelse (liksom de andras, såklart) betyder så oerhört mycket, och jag kan så mycket relatera till känslan att vilja vara i alla världar samtidigt, men att ibland inte vara i någon. Tack för att ni skapade Sana, och alla andra. Och tack för allt det ni skapat hos ungdomar (och vuxna) idag: hopp och en tro på det goda. Sånt som på så många andra håll går oss helt förbi. Skam ger hopp idag, och välter presidenter imorgon. På riktigt.

Anonymous, 37 – Vejle, Denmark

Tusind tak til SKAM cast og crew for den bedste serie, jeg nogensinde har set. Tak for, at I viser, at alle mennesker har gode og dårlige sider, og at vi må prøve at forstå hinanden og sprede kærlighed, hvis vi vil skabe en bedre verden. SKAM var serien, det fik mig til at holde op med at skamme mig og elske mig selv som jeg er – uperfekt, rodet, svag, misundelig, tænksom, forvirret – og acceptere, at alt det er ok og helt menneskeligt og naturligt. Stort kram til jer alle – må fremtiden tegne sig lys for jer og må den verdensomspændende skamily lykkes med at sprede kærlighed i stedet for frygt! ❤️❤️❤️

Cajsa, 32 – Malmö, Sweden

Jag började se på Skam i julas efter att vänner pratat om det. Såg två avsnitt på första säsongen, såg inte riktigt storheten men garvade lite, sen vart jag totalt fast. Låg barrikaderad hemma med knäck och plöjde alla säsonger. Det var det härligaste jullovet jag haft sedan julkalendern fortfarande var spännande. Jag blev medlem i Kosegruppa Sverige på FB men vågade inte skriva något. Likeade lite avvaktande några inlägg, vågade mig på något ❤ på någon kommentar. Var rädd för att någon jag kände skulle se mig börja kommentera där inne. Det är en TV-serie liksom?

Sedan kom våren. Min vän som var bipolär orkade inte längre leva och våren blev plötsligt nattsvart. När trailern till säsong 4 kom så var det första gången på länge som jag tyckte något var genuint roligt. Kvällen innan hennes begravning då man helst ville gömma sig under en sten, så kom ett nytt klipp och jag fick precis den verklighetsflykt jag behövde då. När jag såg om säsong 3 så såg jag den i ett nytt ljus och jag är tacksam för en nyanserad skildring av psykisk ohälsa och ett lyckligt slut.

Jag började kommentera massa inlägg för det var så himla roligt. Jag kom i intressanta diskussioner, blev förbannad ibland och fick nya perspektiv. Ja, det är en TV-serie. Hälften av behållningen har varit att få prata med andra om den och allt den berör. Kan tyckas trivialt men i tider när du går in på FB och råkar se kommentarer till nyhetsartiklar som bara spyr ut hat och trångsynthet så tycker jag det är fint att det finns en motvikt. Nej, allt kanske inte känns som love eller är love hela tiden. Men världen blir lite mer hanterbar och roligare med serier som Skam och sedan kosegrupper att diskutera dem i. Tack för en fantastisk produktion med mycket fina skådespelarinsatser.

I ett parallellt universum sitter jag och min vän och ser på Skam tillsammans.

Sofia, 22 – Stockholm, Sweden

Skam är utan tvekan den finaste, ärligaste och rörande serien som gjorts. Säsong 3 är ett sant konstverk som alltid kommer sitta kvar i mig. I säsong 4 fick jag en inblick i hur det är att var en muslimsk tjej i det norska samhället, en inblick som gav mig och många andra nya lärdomar som är minst sagt nödvändiga i den oroliga tid som råder. Skam har fått mig att känna, minnas, reflektera och lärt mig att ingen er alene. Tack för det!

Anonymous, 24 – Sweden

Så mycket jag lärt mig från denna fantastiska jävla tv-serie. Om hat, rädsla, ensamhet, fördomar, religion, förtryck, kärlek och vänskap. Saker som idag känns så självklara men som inte fanns i hjärnkontoret innan SKAM. Tack från botten av mitt hjärta för detta genialiska one-of-a-kind mästerverk som för alltid kommer ha en speciell plats i mitt lille hjärta.

“Vilket privilegium att få älska något så mycket att det gör ont när det tar slut”