Anonymous, 19 – Sweden

Jag har under de senaste åren kämpat med att våga vara troende. Det är inte så himla enkelt när min familj inte är det, mina vänner inte är det, mina lärare inte är det och det verkar som att hela det svenska samhället är överens om att tro är något förlegat som bara dumma människor (och möjligen även invandrare, av någon anledning) kan få syssla med. Du blir inte tagen på allvar som troende. Inte i klassrummet, inte i matsalen och inte vid middagsbordet. För religion, det är något som “de andra” håller på med. De inte har något annat val, eller inte har förstått hur världen egentligen fungerar.

Jag är så otroligt tacksam för att Sana fick en egen säsong. Det har betytt så mycket för mig. Jag kan se mig själv i henne, särskilt i de scener där hon ler när hon förklarar sin tro. Eller där vi får besöka hennes heligaste stund: bönen. Trots att jag själv inte är just muslim, så har Sanas säsong inspirerat mig på ett så fantastiskt viktigt sätt. När jag har blivit trött på att känna mig utanför, så har jag kunnat hämta energi och mod från henne, och insikten om att jag inte är själv. Tack, SKAM, för att ni försåg mig och så många andra ungdomar med en bild av en ung troende som inte är manipulerad av sin familj eller församling, inte tvingats till sin tro, inte accepterar omoraliska arv som religionen för med sig, och inte framställs som galen. Tack för att inte jag blev “en av de andra”, just denna gång.