Maria Groth, 32 – Sweden

Hela min ungdomstid och vuxen ålder har jag slitit med depression och kraftiga svängningar i måendet. För ca tre år sedan fick jag min diagnos Bipolär sjukom typ 2. Mitt liv har sedan dess förändrats mycket. Denna förändring har skett under längre tid och håller fortfarande på. Att få diagnosen var livsavgörande för mig. Istället för att motarbeta mig själv började jag försöka lyssna på mig själv. Istället för att förbanna mig själv började jag trösta mig själv. Hårda ord blev mjuka. Tankar på död blev tankar på liv. Mitt i allt detta upptäckte jag SKAM. Jag tittar och gillade det jag såg men det var först i säsong 3 som jag blev helt tagen. När jag lärde känna Even kunde jag se mig själv i honom jag kunde känna igen demonerna. Det var till en början lite läskigt. Genom att se på Even och känna hans lidelse kunde jag också se på mig själv med större ödmjukhet och värme. Jag har och håller fortfarande på att bygga upp mig själv och vara så snäll jag bara kan med mig själv och detta speglas även utåt. Jag har märkt att ju snällare jag är med mig själv desto mer kan jag ge andra. Jag har haft turen att få möta Henrik Holm och nervöst fått berätta hur mycket hans karaktär betytt för mig. Han var så fin och snäll och tog sig tid att prata med mig. Efter det mötet kände jag mig så lycklig. Jag var så lycklig över att alla dessa underbara personer har fått en röst och att de använder den så fint och modigt. Jag är så tacksam för SKAM som tar upp så mycket av olika tabun som människorna kämpar med.
Jag är så otroligt tacksam. Jag är tacksam för att mitt liv vände. Jag är tacksam för att jag får må bra. Jag är tacksam för att SKAM har varit med mig i den processen. Jag är 32 men känner att jag har massor av liv att reclaima och då var det fint att få börja och relatera till ungdomar. Julie Andem, Henrik Holm och ALLA ni som har varit inblandade i SKAM. Ni är så jævla DEILIG och förtjänar varenda parad i hela världen. Jag älskar er och önskar er all lycka i livet! Alt er love