Frida, 18 – Sweden

Jag blev introducerad till Skam i mitten av säsong 3 av mina klasskompisar som snackade om Jonas fluffiga hår. Jag fastnade direkt och ville bara ha mer, såg allt som då fanns på 2 dagar och sen dess har jag varit obsessed.

Det bästa med allt är kosegruppa på Facebook och mina kompisar som älskar att diskutera och analysera allt som händer in i minsta lilla sak. Det är det jag behöver för att kunna ventilera och lätta på mitt hjärta när alla helt amazing scener och hjärtskärande sorgsna scener har utspelats. Jag älskar att serien utspelar sig i real-tid, det är så annorlunda och mer verklighetstroligt, vilket gör att jag relaterat mer till den är serien är någon annan serie och dessutom så gör det mig helt beroende (går in på bloggen minst 70 gånger per dag). Jag hade inte velat haft det på något annat sätt (älskar att jag är beroende).

Min bästa säsong tror jag är säsong 3, med Evak. Så fint, har inga ord. Det var då jag fann skam och det var då jag var fast. O Helga natt var ju bara helt jävla (ursäkta att jag svär) underbart och den finaste scenen i hela serien.

Som du (som läser detta) kanske förstått nu är att jag älskar Skam, men det finns saker som jag också kan känna mig frustrerad över (men det är väl så det ska vara? Världen är inte perfekt så därför kan inte Skam vara det heller), som t.ex att Chris(tina)s huvudanledning är att vara comic-relief, eller att vissa karaktärer inte har lyssnat på sina egna råd (t.ex. Isak) och sist men inte minst att P-Chris sista scen känns väldigt fånig och overklig. Men det är bara vad jag tycker och det finns säkert sina anledningar till varför Andem valde att utforma dem så.
Alla har sina brister och utan dem skulle vi då finnas?

Skam har lärt mig mycket och gett mig många tankeställare, vilket är helt underbart och jag vill bara tacka Julie och alla andra som gjorde denna serie möjlig. Ni har gjort mitt liv lite bättre, tack.

Alt er love ❤️