Ellinor, 16 – Stockholm, Sweden

Jag har länge vart osäker på mig själv. Jag har inte tyckt jag vart snygg nog, smal nog, tillräckligt rolig eller snäll nog. Jag har känt mig ensam även fast jag har flera vänner. Jag har länge tänkt att jag inte är den personen som kan älska en annan människa, och inte heller kan en annan människa älska mig. Men jag har haft fel. Det är SKAM som har fått mig att se hur fel jag haft. När jag har varit ledsen eller mått dåligt har alltid något avsnitt av SKAM fått mig glad igen. Bara att se bilder eller höra karaktärernas namn har gjort mig glad. Om det inte varit för SKAM hade jag fortfarande sett mig själv som en liten ful prick, vilket inte är sant. SKAM är bara början på min resa, men oj vilken rivstart det har varit. Utan Noora hade jag inte lärt mig att vara omtänksam och rättvis. Utan Vilde hade jag inte sett hur dåligt ens självförtroende och självkänsla kan bli. Utan Sana hade jag inte lärt mig att alltid stå för det man sagt och att alltid lita på sina vänner. Utan Isak hade jag inte förstått att alla människor är värda lyckan av att älska andra. Och utan Even, kära Even, så hade jag aldrig lärt mig att acceptera mig själv. Precis som Even är jag pansexuell. Men jag känner mig utanför och ensam, för jag verkar inte kunna relatera till någon alls. Men till Even kan jag känna saker. Något vi har gemensamt. Utan honom hade jag aldrig lyckats förstå att jag är lika normal, och speciell, som alla andra. Att det är värt att fortsätts kämpa och att dina vänner alltid finns där för dig.

Tack SKAM, för att du har gjort mig till en bättre och mer uppmärksam människa.